When it's black

Remember how you saved me now

From all of my wrongs yeah

This is no time to be alone

Wont let you go

If your sky is falling,

Just take my hand and hold it,

You don't have to be alone

Min bästa farmor. Jag tror ingen någonsin någon kommer kunna förstå hur mycket hon betydde för mig eller hur jobbigt det var när jag förlora henne. Hur jag låg i sängen och krampade av smärta, hur lungorna inte orkade andas och hur hjärtat slog i 170. Huvudet kändes som de skulle expoldera, ögonen var så blöta att se var omöjligt.

När telefonen ringde och jag försökte bita ihop för att kunna svara men bara efter någon minut bryta ihop igen och i telefonen ligga gråtandes och önska att jag fick en chans till med henne.

Det är så mycket jag ångrar när det kommer till farmor. Hur jag var och hur ovetande jag var. Idag vet jag vad som händer och jag är väl lärd hur man ska handskas med siutationer som dessa professionellt. Jag vet vad döden innebär på ett annat sätt och jag vet vad en död människa är.

För två år sen, en månad och en dag sedan var tiden slut för dig på denna jord.

Sista tiden i ditt liv fanns jag inte där. För mig var du en börda och något som orsakade mig smärta. Jag tog avstånd, jag träffade inte dig och jag isolerade mig totalt ifrån allt som hade med dig att göra. Jag var rädd och det gjorde så fruktansvärt ont. Du var inte farmor längre utan det var någon annan i din kropp. Det var knappt din kropp längre utan det var ett benpaket och de där runda kinderna fanns inte kvar.

Farmor, fina farmor.

Jag har så mycket att berätta, så mycket att säga som skulle göra dig så fruktansvärt stolt. Jag skulle vilja säga att jag trivs på gymnasiet som jag kom in på. Att jag går på omvårdnadsprogrammet och att jag har bra betyg. Jag skulle vilja kunna ringa dig och säga att jag fått sommarjobb och hur livet var. Att vara rädd att bli ensam i gymnasiet bara var tokigheter och att jag träffade helt underbara människor. Att jag förlorat vänner som du mycket väl visste vilka de var och som du gillade. Jag vill visa mina nya vänner för dig och jag vill se din min när jag berättar om provresultat eller andra grejer som fick dig att le.

Jag vill se ditt leende igen och inte det leende som jag se på bilden framför mig.

Jag minns dagen du gav mig ringen. Ringen som nog kommer vara det mest betydelsefulla föremålet jag någonsin ägt. Föremålet jag kommer ge till min dotter som ger till sin och så vidare. Denna ring och dess historia får mig att rysa. Varför fick jag ringen av alla? Du har ju massor av andra barnbarn. Varför gav du inte den till någon av mina kusiner? Varför just jag?

Detta är frågor jag aldrig någonsin kommer kunna få svar på och oavsett hur mycket det än tar emot och envisheten får mig att bli galen så är det ett svar jag aldrig kommer få. Jag vill ha dig här och jag vill sitta i din famn. Känna din doft en sista gång, dina armar hårt trycka mot mig. Allt påminner om dig och du finns alltid i mina tankar.

Bästa farmor, du är inte glömd! Du kommer alltid leva inom mig och jag vet att du inte lämnat mig. Varje gång det blir jobbigt och jag är redo att ge upp så hör jag din röst som säger åt mig att inte ge upp. Ibland kan jag känna dig här alldeles brevid mig. Jag kan känna hur du lägger din tryggande arm på mina axlar. Du lever här bland oss och även om de flesta tårar som rinner ner för min kind är tårar av sorg är en del av de faktiskt tårar av lycka efter alla minnen du gett mig. Jag älskar dig farmor och du kommer alltid ha en stor del i mitt hjärta och du är och kommer föralltid vara min farmor. <3